Katja är 29 år och har inget barn.

Hon kommer från Sverige liksom den före detta sambon.

Han misshandlade henne under tre och ett halvt år.

Hon gjorde åtskilliga försök att lämna honom, och återvände gång på gång. Misshandeln utvecklades till allt grövre.

Nu är hon fri sedan ett halvår tillbaka.

Fortfarande är hon skräckslagen över vad som kan hända om han får tag i henne.

Hon har ett larmpaket och hemlig adress och vågar inte röra sig fritt på stan. Misshandeln började psykiskt.

De hade varit sammanboende i en månad, när han började slå sönder väggar och saker i lägenheten. ”Som för att påtala för mig att han var farlig och att han hur lätt som helst kunde gå på mig också”.

Då misshandlade han inte henne fysiskt, däremot började han plåga hennes katter.

Han hade missbruksproblem, även om han inte hade druckit på länge. När han började dricka igen började han också misshandla henne fysiskt. Den första örfilen kom. Det blev en chock för henne, eftersom hon aldrig tidigare blivit slagen. Den psykiska misshandeln medförde att hon på något sätt blev hjärntvättad.

Hon blev, som hon uppfattade det, besatt av honom och kände sig medskyldig i förloppet. Hon utplånade sig själv mer och mer och kände samtidigt att det börjad bli farligt. Vid den tiden började hon skriva dagbok och styrdes av sin besatthet. Mannen lyckades manipulera med henne och hennes känslor på ett utstuderat sätt. Med hjälp av en väninna lyckades hon flytta ifrån honom. Hon ville frigöra sig, låta blir att se honom eller tänka på honom. Han bombarderade henne med kärleksförklaringar, jagade henne överallt och överöste henne med löften.

Hon smalt och blev fast igen och misshandeln blev efterhand grövre. Katja blev skicklig i att dölja för omvärlden vad som pågick. Hon gjorde dock en polisanmälan, som hon tog tillbaka. Misshandeln hade då pågått oavbrutet i fem månade. Grannar , som säkert förstått vad som pågick, slutade att hälsa på henne.

Däremot fortsatte de hälsa på honom. Han började använda narkotika, vilket hon också började med för att vara honom till lags. Hon blev sjuk, vilket han struntade i . Hon gick ner i vikt och var rädd för vad som var på väg att hända i hennes liv. Nu var Katja totalisolerad med mannen. Han bevakade all annan kontakt hon hade, avlyssnade hennes telefonsamtal, slog sönder telefonen. Hon utsattes för förhör, sexuella övergrepp och iscensatta skenavrättningar. Katja var nu totalt i hans händer.

Hennes liv hade blivit ohanterligt. Hon blev gravid, men mannen misshandlade henne , så att hon fick missfall. Hon gjorde en ny polisanmälan, som hon återtog.

Efter en vecka förenades de igen och han fick åter flytta hem till henne. Hon tyckte synd om honom och han var bostadslös. Tre veckor senare misshandlade han henne under sex timmar och höll på att ta livet av henne genom strypning. Hon klarade sig och gick efter misshandeln direkt till jobbet som en robot. Hon polisanmälde honom igen och han blev omedelbart häktad. När hon fick veta det, ångrade hon sig och tänkte: ”vad har jag gjort?” Mannen fick ett tio månaders långt fängelse straff Katja bodde på Alla Kvinnor Hus och återupptog kontakten med honom när har satt i fängelse.

Sen flyttade hon ihop med honom igen och misshandeln fortsatte. Nu slog han på ställen som inte syntes, som hon hade svårt att anmäla honom för. Dt var inlåsningar och förnedringar av olika slag. Det sexuella våldet hade blivit grövre och hon utsattes ofta för det i anknytning till att mannen såg porrfilmer eller läste porrtidningar.

Hon kände sig äcklig och smutsig Katja anmälde sin sambo på nytt. Denna gång hade hon allt för otydliga blåmärken. Han blev frikänd i rättegången. ”Det var hon som var psykiskt sjuk och hon hade åsamkat sig blåmärkena själv” sa han och de trodde på honom.

Hon tvivlade  på sig själ:” Var det trots allt hennes fel. Var hon kanske psykiskt sjuk?” Katja skämdes och kände att hon stod tacksamhetsskuld till mannen. De flyttade ihop igen och allt fortsatte som tidigare. Hon polisanmälde honom igen och då fick ha ett sex månaders fängelse straff.

Det var nu hon bröt upp, hon kände att nu har hon fått nog.

  Ur boken ”Ett värdigt liv” av Margareta Rosengren

Bara några få ord och små rättelser för att det ska passa sin egen historia är vad som behövs . 

Det var två istället för tre , det var hunden istället för katterna 20 istället för 29 mm mm mm .... 

Alla som blir utsatt för misshandel fysiskt/psykiskt  och kränkningar har i stort sett "samma" historia , samma tappade tro på sig själva samma . 

Det är inget du blir fri från på ett år eller två , kanske aldrig men du kan leva med det utan att det har för stor påverkan i ditt  liv . 

Ett mönster du själv måste bryta dig ur , det är inte fel på dig det är inte rätt att slå varken utanpå eller på någon annans känslor!

Lätt och säga , svårare i praktiken .  Ja vet !! 

För att orka måste man minst ha EN person som tror på dig och som ser vad som händer och aldrig ger upp framför för dig . 

Jag har haft det och den människan har jag varmt om mitt hjärta ! 

En människa som betyder oerhört mycket i mitt liv .

...FORMADE MIG TILL DEN JAG ÄR IDAG ...

Positivt eller negativt ?? 

Både och !!  ?

Många gånger har man hört och sagt det själv , oftast vid negativa händelser i sitt liv ." Glöm och gå vidare , så mår du snart bättre "

Men är det så .. mår man bättre av det ???!!! 

Tanken har slagit mig & funderat lite på den från och till .. 

" att är det alltid bäst att glömma o gå vidare " ? 

Inte ofta säger vi "glöm o gå vidare " då det händer positiva roliga saker i livet , det är saker man alltid drömmer sig tillbaka till " Kommer du ihåg när " åå jag önskar att det var som då " osv .. 

Är det alltid bäst att glömma ... ?? 

Kan man glömma ?? 

Även om det hänt något hemskt & jobbigt , kan det inte vara så att det kan vara bra att minnas , att inte glömma för att bli påmind ?!! 

Kan det inte vara nyttigt att bli påmind för att kunna se vad man har " IDAG" ?? ! 

Go`natt   

Foto: Göran Wagneklev

Tänkte lägga upp en kategori " det var då ... " många kanske känner igen sig  , andra inte . 

Det som bör kommas ihåg att allt handlar om min verklighet inte din , min tanke kanske inte är din ,min känsla är inte din känsla , det jag gråter för kanske du skrattar åt , det jag ler åt kasnke gör dig arg. Alla är & känner vi olika ...  

 Det som  var då för mig , kanske är nu för andra ..